Gatan fram

Jag lag i rannsten med Anne-Louise, ifran himlen foll regnet ner 
  Och det var timmarna innan hon rest sin vag och jag druckit annu mer 
  Du sa inte forlat, jag sa ingenting.  Vad skulle det tjana till? 
  Du var nagon som gick bredvid nar jag gick gatan fram 

  Plura Jonsson, var bor du nu for tiden? 
  Jag bor kvar i stan, varje dag och natt ser jag samma ansikten 
  Ibland har jag kunnat hora ditt skratt, jag har sett ditt leende 
  For ett ogonblick mellan hjartats slag stod du ater framfor mig 
  Men det var bara nat som kom over mig nar jag gick gatan fram, Anne-Louise 

  John har slutat pa kakfabriken, han sjunger pa gatorna 
  Jag tog min son till skansen igar for att skratta at aporna 
  Foralskelser ar latta att glomma, for en del ar de ett levebrod 
  Jag lever pa sant jag far for mig ibland nar jag gar gatan fram, Anne-Louise 

  Ah, skrik som ett barn 
  Skrik som ett barn 

  Jag skriver till dig fran en musikerloge som mest liknar ett cykelgarage 
  Och pa mitt kavajuppslag sitter din brosch, pa bordet ligger kvallens gage 
  Foralskelser ar latta att glomma, for en del ar de ett levebrod 
  Jag lever pa sant jag far for mig ibland nar jag gar gatan fram 
  Du och jag, vi mots sakert en dag nar vi gar gatan fram, Anne-Louise 
  Anne-Louise 
  Anne-Louise 
  Anne-Louise 
  Anne-Louise